Glöm aldrig bort W i alfabetet
februari 6, 2010 - Ett svar
I måndags sprang jag in i en f.d vän. En vän jag väljer att kalla W.
Som små brukade vi leka med walkie talkies på hennes stora trädgård, äta mellanmål på hennes altan och gå på äventyr i den stora skogen.
Ibland hände det att jag sov över hos henne. Då letade hennes snälla mamma fram ett fint, blått örngott med matchande lakan, och hennes snälla pappa drog fram en extra tjock madrass till mig som placerades bredvid W:s säng. Vi kunde ligga vakna till sena natten, som för oss var runt tolvslaget, och prata om absolut ingenting.
När vi blev lite äldre brukade W och jag sitta i mitt rum och prata skit om våra gemensamma vänner, äta väldigt mycket skräpmat och jämföra berättelser om våra hemska föräldrar som bråkade med varandra varje dag i stort sett.
W brukade sova över hos mig ganska ofta under den tiden eftersom att min familj hade köpt en husvagn ganska nyligen, och den kom väl till pass under nätterna då vi brukade smyga ut dit med läsk och godis för att fortsätta våra samtal.
Vi kunde sitta i den där unkna husvagnen tills morgonen kom, hålla oss vakna av sockerkicken och varandras sällskap.
Vi fanns alltid där för varandra. Vi tog oss alltid tid för varandra. Om allt hade gått som det skulle hade jag förmodligen suttit hemma hos henne just nu istället för att skriva detta inlägg.
När jag sprang på W i måndags yttrade båda ett kort hej utan att ge varandra en kram eller ens komma på tanken att sakta in. Så mycket tid tog vi för varandra den gråa eftermiddagen.
Snälla läsare, håll hårt i varenda jävla bokstav. Tips av undertecknad vars alfabet snart är urholkat.
Alex Letic
Paradise Hotel is now over..
februari 3, 2010 - Ett svar
Jag har alltid tyckt att det är en pina att handla skor. Sen höstterminen i åttan har jag gått runt i samma skor, mina vita J. Lindberg som har fungerat finfint, men nu har min vän Malin fått mig att inse skönheten med skoshopping. Det blev ett par mörka tygskor från H&M som laddar inför våren.
Jackie & Patrik vann Paradise Hotel tillsammans. Ingen högg den andra i ryggen. Sicken besvikelse.
Den efterlängtade vinteridrottsdagen är äntligen här. Medans i stort sett alla åkte iväg till Romme för att visa upp sina skid och snowboard skills stannade jag hemma i kära Uppsala stad för att gå en promenad tillsammans med Ana. Vi gick en hel mil, och firade vår hurtighet och överlevnad på Storken.
Alex Letic
det tar ett helt liv att bygga en behållare fylld med sprängämne
januari 31, 2010 - 2 kommentarer
Ibland blir jag så less på den händelsefattiga vardag man kan ha som vanlig tonåring. Jag går i den obligatoriska skolan, jag har vanliga intressen och jag försöker hålla mitt sociala kontaktnät levande under helgerna.
När kommer bomben då ? När kommer den stora omställande bomben vars explosion ska lämna spår av förändring och variation i mitt liv ? När utlöses den typ av explosion som ska spränga sönder mitt gråa mönster och förvandla mina dagar till något rafflande, dramatiskt äventyr ?
Som sju åring fantiserade jag om ofta hur min framtid skulle se ut och vad jag skulle syssla med som lång, vuxen man. Jag ville bli skådespelare. Jag ville bli barnläkare. Jag ville bli kypare. Jag ville bli sångare. Jag hade all tid i världen till att bli allt det här och jag såg inga hinder till varför det inte skulle bli så.
Drygt åtta år senare inser jag att drömmarna dör ut allteftersom, och att det anses vara näst intill girigt att be om mer. I vårat avlånga land ska man inte bli mer än medelmåttig, och om man kommer på andra tankar finns alltid jantelagen där mer än villig att putta ner en från de blå molnen igen.
Drygt åtta år senare inser jag att jantelagen kan ta sig i skrevet.
Jag är varken lång eller vuxen, men jag förstår nu att den där bomben aldrig kommer explodera om jag inte utlöser den själv.
Alex Letic
det är kul med hormoner
januari 29, 2010 - Leave a Response
Jag mår så galet bra just nu
men ändå mår jag så jävla dåligt
movietime at spegeln
januari 29, 2010 - Leave a Response
Jag kom ut levande ur fysiksalen i alla fall, vilket är ett mirakel. Jag var snabb med att åka hem till Stinas hus för att umgås lite samt bli förnedrad i stress. Framåt kvällen var det movietime at Spegeln då vi såg Snabba Cash som planerat. Jag som aldrig har varit ett stort fan av svenska filmer blev faktiskt riktigt imponerad. Jag tycker att alla se den filmen så fort som möjligt, och jag skulle tippa på att den blir bättre på bio faktiskt.
Alex Letic
